Stoppa mammabloggar!

Jag skrattade för mig själv när jag läste Terri Erikssons krönika om att stoppa mammabloggar. (Och ja, jag vet att det är precis det jag gör). Jag håller med om att det finns för många mammabeskrivningar av vissa sorter och hennes supersmarta tips, att sluta blogga om att man inte har tid att duscha och faktiskt duscha istället, fick mig att le ;)
Jag tror att det är ett typiskt förstagångsmamma-problem?
Till mitt eget försvar vill jag säga att trots att jag klagar, så är det inte alltid om tidsbrist. Med tre barn i huset och själva huset i sig finns det större problem att fokusera på!!
Min första tid med Ludvig är inte alltför detaljerat beskriven och ni läsare har blivit förskonade från detaljer av min tarmfunktion och eventuella sprickningar i samband med förlossningen.
(Det gnäller jag om tillsammans med andra i samma situation vid behov.)
Bloggen startade jag som ett sätt att kommunicera med släkten som sitter långt uppe i Umeå och trånar efter insyn i ungarnas och min vardag. Jag tycker att det är fantastiskt roligt och jag kan se på min tillvaro med lite distans, komma ihåg barnens underfundiga kommentarer och faktiskt skriva ner dem så att fler får dra på smilbanden.
Min stund vid bloggen är helig och jag njuter av den. Kanske är det så för fler därute?
Jag får ingenting för det här, ingen betalar mig för att svamla i textformat. Att det finns massor med skrivsugna mammor är väl bara kul? Jag finner tröst i att igenkännande få le åt det kaos som vi kallar föräldra-"ledighet".
Terri, jag har skrattat högt åt dina krönikor. Hållit med dig ibland och blivit irriterad andra gånger men fortsatt läsa dem. Till exempel är din historia om rådet att spara sperma i kylen och applicera för att mjuka upp slemproppen numera en klassiker, men jag håller inte med om att du håller dig utanför. Du har bara ett krönikeupplägg istället.
Heja alla mammor (och pappor) som hittar lite egentid!